Gomorron gomorron alla kära bloggläsare! Sitter nu för tillfället på ett tåg mot Arlanda med Anton och jag tror inte riktigt han förstår vad han kommer vara med om nu tills på Söndag hahah... Norrlänningar i all ära, men de flera tiotal mil utanför civilisationen är en sort för sig. De är så himla underbara! De har som glömt bort allt som har mer teknologisk stress att göra, och hälften av dem har aldrig ens varit inne i stan under hela deras liv. Där ute kallas jag storstadstjejen och stockholmare är några snobbar som hännger till i Åre trakterna när det ska vaskas skumpa på after ski. Pappa har iallafall planerat god mat för veckan den lille kocken, och som den mat älskar jag är så är det nästan det jag ser fram emot mest, förutom att träffa pappilutten, paula och hundarna förstås. Man skulle ju kunna tro att jag längtar efter skidåkning också men IKKE! Jag är snarare vettskrämd rakt åt fanders. När jag var liten tyckte jag att jag ändå var rätt bra i backen, skidor var roligt och det var något jag behärskade. Men för ca 6 år sedan la jag av med skidorna då pappa fick starka ryggproblem och min enda möjlighet till skidåkning var hos pappa i lappträsk. 2012 gjorde jag ett försök med Ellen och Amanda i Kisabacken men det gick åt helskotta... även fast det kanske inte gjorde det så kändes det som det iallafall och det är endast obehagligt att stå på skidorna. Man blir som fast och begränsad med skidorna på och jag känner mig endast allmänt osmidig. Kanske vorre trix skidor något för mig? Vi får se! Nu ska jag äta godis och socialisera mig med Anton som kollar film.