Så. Jävla. Slut. Som. Människa.

Ska vara helt ärlig och öppen, precis som allt annat i denna livs blogg. I ettan var allting kämpigt, skolan var med andra ord det sista jag kunde tänka på. Allt annat flög runt i huvudet. Jag var ständigt ledsen och hade stora sömnsvåigheter. När jag väl somnat om natten så vakna jag bara. Jag var så jäkla tankespridd. All kaos i klassen och socialt gjorde inte saken bättre. Allt som inte fick hända, hände kan man säga. Jag försov mig ofta och orkade helt enkelt inte med skolan mer än hälften. Jag blev sjuk stup i kvarten, antagligen pga min dåliga sömn och livsrytm. Italienskan fick ta skiten. Allt lät som kinesiska i mina öron. Det var helt jäkla omöjligt att lära sig allting, speciellt samtidigt som man tänkte på alla andra 1010 saker hjärnan ville tänka på. Det slutade med att jag fick ett F, vilket jag faktiskt tycker är förståeligt. Visst min kompis i samma grupp fick också F på precis ALLA prov men lyckades ändå få till ett E av någon konstig anledning. Sen samhällsknskapen. Det var som om min lärare hade ögon i nacken som endast såg allt dåligt jag gjorde. Hon såg bara när jag kollade klockan på mobilen osv. Sen åkte jag med släkten till Mexico och det gjorde inte saken bättre. Hon började bli riktigt otrevlig mot mig. Hon såg/ser mig aldrig när jag räcker upp handen och hon låtsas som hon inte hör om jag säger något, och hon pratar inte med mig över huud taget om det inte är nödfall typ... Hur som helst fick jag inte ett enda F på någon kriterie förutom en sak jag missade men hon sa att jag endast kunde vara aktiv på lektionen för att väga upp det. Jag försökte men när man får hennes respons tillbaka och bara blir nonchalerad så blir man trött! Klart som fasen man inte vill va överdrivet trevlig, ta kontakt eller försöka visa henne att man kan då? Utan att få en enda tillsägelse eller F varning, så visade det sig att jag fick ett F i slutbetyg av henne med? Jag pratade med henne direkt när jag kom tillbaka till skolan och hon hade inte alls mycket att säga, men efter någon sekunds pratstund gav hon mig faktiskt en vänlig blink och sa att hon skulle ändra det till ett E efter ett tag i tvåan. Hoppas verkligen att hon gör det, för hallå! SAMHÄLLSKUnSKAP ÄR INTE SVÅRT! Men om de nu kan vara så att en sak jag missade gör så att jag kan få ett F i slutbetyg, trots att jag faktiskt fått bla C på andra saker i ämnet. Medans endast en massa F på exakt allting i Italienska kan ge ett E? VAD FAN ÄR DÅ FELET I VÅRT SVENSKA SKOLSYSTEM?! Eller är det bara katedralskolan det är fel på?! Nu sa min mentor lite spontant på utvecklingssamtalet att jag inte får "ta studenten" pga italienskan. OCH SEDAN NÄR BLEV ITALIENSKA VIKTIGARE ÄN SAMHÄLLSKUNSKAP? Och det är inget skolan tyckte var viktigt att informera om? Självklart kom det som en chock för mig, men det kanske går att odna som tur är.. Men fasen så tom jag känner mig just nu, tårarna har runnit i omgångar och allting känns endast hopplöst. Jag känner mig lurad av mänskligheten av alla orättvisor och hur kunskap inte alls betyder allt. Allting känns hopplöst. Jag ville för första gången bara ge upp, totalt. Tack och hej typ. Men det ska jag inte. För jag ska kämpa.